Konsigheter i Kalmar

En god vän till mig nämnde som hastigast att min faders hemkommun, Kalmar, vid ett tillfälle använt kommunala medel för att driva ut spöken. Som person med rötter hemmavarande i Kalmar kommun höjde jag givetvis inte på ögonbrynet åt detta, men jag släppte heller inte tanken och kom efter en rimlig mängd om och men fram till att jag kan använda detta forum för att klarlägga Kalmar kommuns konstiga kusligheter.

Spökar det någonstans i Kalmar torde det vara här enligt lokalpolitikerna
Historien utspelar sig i nådens år 2010, Saab har precis sålts till några holländare, tavlor av Picasso och Matisse stjäls från ett museum i Paris, Sverige förbereder sig för att gå till val, och nån tysk vinner schlagern. Den paranormala pogromen verkar ha skett tre år tidigare men i media briserar historien den 26 Maj (onsdag) och verkar ha slutat figurera den 29 Maj (lagom till helgen). Hela processen föranleddes av att personalen på ett korttidsboende för handikappade barn upplevde ett vagt obehag av att vistas i ett jourrum. Även inom hemtjänsten upplevde personalen att saker och ting (och eventuellt även föremål och i vissa fall objekt) oförklarligen flyttats runt i rummet.  Skeptikern skulle eventuellt redan här kunna invända att det kanske inte är jättekonstigt att känna ett vagt obehag på arbetet då detta sker på lägsta nivån inom inom en av samhällets tuffaste och hårdast ansatta sektorer. Skeptikern kan även invända att det egentligen inte behövs en Einstein för att räkna ut hur föremål hemma hos dementa gamlingar står på andra platser än där de lämnades för några timmar sedan (även om de boende säger att de inte minns vad som hänt).

Pia Palm
Hur som helst, konfunderande konkluderar Kalmar kommun att det måste röra sig som övernaturligheter, men frågan är; vem ska du ringa? Till en kostnad av 500 kr i timmen (totalkostnad ca 2000 kr) anlitas Pia Palm, lokalt medium, för att reda ut situationen. Pia Palm samlade personalen i en seans för att ta kontakt med andra sidan. Det finns skilda uppgifter om hur framgångsrik seansen varit. I Östra Smålands (från och med nu Östran) rapportering står det att problemen löstes medan Lars Axelsson, verksamhetschef inom äldreomsorgen i Kalmar kommun berättar i en intervju med Sveriges Radio att problemet kommit tillbaka sedan seansen. 2000 kr för en åtgärd som eventuellt inte ger någon effektivitetsvinst inom det offentliga kan tyckas som småpotatis som vi jämför med till exempel privatiseringarna av skola och sjukvård som kostat miljoners miljarder (i runda slängar) och lett till exakt samma effektivitetsvinst som den kalmaritiska exorcismen (och lite tillspetsat, kan sägas ha samma vetenskapliga förankring).

En kan här ifrågasätta internkommunikationen på Östran. I en artikel från 27 maj anges att de förgäves sökt Pia Palm för en kommentar samtidigt som Östran samma dag (med en liten brasklapp för att det kan ha varit efter att papperstidningen kommit ut) publicerar en intervju med densamma. Vi får här veta att spöket i fråga var en död äldre herre som gått runt och dragit handikappade barn i håret. Inget att vara rädd för, enligt Palm (Pia). Palm menar även att ” – Jag tycker inte detta är något konstigt. Tänk att du dör och upptäcker att du trots det kan komma i kontakt med din familj.”, vilket visserligen kan definieras som inte konstigt, förutsatt att definitionen av ordet konstigt är konstig. Palm meddelar även att andarna ser ut som ”riktiga människor fast mer genomskinliga”, samt att det kan visa sig både dag- och kvällstid (huruvida de kan visa sig nattetid förblir osagt). Barometern (en annan Kalmartidning) har hittat en person som de (felaktigt) titulerar som forskare (personen i fråga hade vid den här tidpunkten inte avlagt forskarexamen), som tycker det var rätt att kommunen anlitat ett medium med motiveringen att ”har en person en upplevelse så ska det också betraktas som en upplevelse” och att det därmed bör betraktas som ett legitimt sätt att lösa ett problem (oavsett om spöken finns på riktigt eller ej). Det hela är lite förvirrat minst sagt.

Faktaruta från Östra Småland 2010-05-27
"Jag säger bara det som alla spöken tänker!"

Historien tar mer eller mindre slut här, delvis för att omsorgsnämndens ordförande Steve Sjögren (S) försäkrar oss om att Kalmar kommuns ockulta förehavanden ej kommer upprepas (även om han till Metro meddelar att han finner det troligt att det finns spöken på Kalmar slott). I termer av efterspel kan nämnas ett kortare utspel från humanisternas lokalavdelning  (”- Jag har bott i en lägenhet där folk sa att det spökade men jag tror inte på spöken så det hände aldrig något.”) samt ett omnämnande i en krönika i expressen där Sakine Madon frågar sig: ” Hur lämpligt är det att människor som jobbar med handikappade barn eller dementa äldre går omkring och ser spöken och flygande bord?”, vilket får anses som en rimlig ståndpunkt.

Det kan ha varit en sån här det spökade i
Jag kikade även lite på olika forum för att se om det finns något inofficiellt stoff att hämta. En Flashbackanvändare får Pia Palm rekommenderad för att ta hand om andrar i hens hus. Kusligheterna beskrivs; ” Två gånger har en "prydnadslampa " (en statyett föreställande Burj al Arab i glas som kan blinka i olika färger) tänts, som måste skruvas igång för hand. Den kan inte glappa, sitter som berget.”, med mera. På ”Forum för vetenskap och folkbildning”  beskriver en användare hur han skrivit ett e-brev till Pia Palm (i brysk ton), fått ett svar från dennes man (i trevlig ton) och hela utväxlingen verkar ha fått ett ganska trevligt slut. Anmärkningsvärt är att Pia Palms man (som svarade på mailet) verkar av allt att döma heta Peter Palm. Fina aliterationer i familjen Palm alltså, det föranleder ju även spekulationer om eventuell avkomma i familjen Palm; Per, Pippi, Petronella, Papp, känns i sammanhanget alla som rimliga namn.

Krokodilen Kaj och Ingemar Forss

Apan Olas nedgång och fall (bonusmaterial)


Kaj(sa)
Under 2013 får Malmö stifta bekantskap med Kaj. Kaj är en 2,5 m lång nilkrokodil som en 40-årig Malmöbo haft i ett växthus. Enligt uppgift har ägaren gått promenader med Kaj i koppel. Malmöbon hade även en annan krokodil, som inte haft lika mycket tur som Kaj, utan ” ligger enligt åklagare hopvikt i en säck i polisens frys”. När Kaj beslagtogs skulle han först skickas till Göteborg och därmed byta namn till ’Old Glenn’ (OBS, på riktigt), men så blev det inte, utan Kaj bytte istället namn till Kajsa, efter att en artsbestämning avslöjat att det är en hona. Kajsa blev så småningom flyttad till ett kokodilzoo söder om London, vilket jag väljer att beteckna som ”krokodilernas Kumla” helt utan anledning. Här kan jag inflika, som ett liten parantes, att en pytonorm är lös i Malmö, sedan i somras.


Jonas, en  man med ett mörkt förflutet.
Hur kan detta kopplas till apan Ola? Jo, i ett polisförhör avslöjar Kajs tidigare ägare, den 40-årige malmöbon, att han fått krokodilerna av (den sedan tio år avlidne) Ingemar Forss, vilken ” hade med apan Ola att göra”. I tidskriften Djurens Rätt (2007) intervjuas Ingemar Forss’ dotter och bilden som målas är att Ingemar Forss verkar ha varit svensk djurhandels enfant terrible. Under stora delar av sin levnad försåg han svenska djurparker (på tveksam väg) med exotiska och fridlysta djur. Eftersom det ofta inte är tillåtet att handla med viltfångade djur, hade Forss et arrangemang som gick ut på att han smugglade djur till en djurpark i Polen som registrerade djuren som födda i fångenskap, vilket i sin tur möjliggjorde en mer öppen handel, en slags pengatvätt fast med tapirer och pandor, istället för dubloner och floriner. Ingemar Forss smuggelmetoder innefattade även mer handgripliga metoder och hans dotter ”fick ofta samsas med giftormar och ödlor under filten i barnvagnen när familjen skulle passera gränskontroller”. Artikeln lyckas även med konststycket att bilda sprickor i Skansen-Jonas bror duktig-fasad. Jonas handlade flitigt med Forss (även om han förnekar detta så verkar det finnas dokumentation, och handeln bekräftas av Forss dotter och Jonas fru) och beundrade även honom under sin ungdom, vilket måste vara tusen miljoner år sedan, jag minns honom som en skäggig farbror redan under det tidiga 90-talet. Jonas fru avslöjar också att Jonas, tidigt i karriären ”bytte till sig silkesapor av indianerna” i Amazonas tillsammans med sin före detta flickvän.