 |
| Apornas Alcatraz (dramatisering) |
Strax efter kungens något misslyckade 24h-engagemang i apan
Ola publiceras (minst) tre åsiktsartiklar i Svensk press som intar en ny, och
kanske lite tråkig, position. DN publicerar en ledare som driver tesen att det
är visserligen är lite fint att kungen oroar sig för att ” en apa på en
djurpark i Thailand riskerar att få diabetes”, men att det är totalt orimligt
att folk ska bli upprörda för att kungen blir stoppad att ingripa. Lite sådär
in ifrån sidan kommer också en kryptisk mening på slutet: ” Och till sist kan
man inte skönja en viss rasism i detta engagemang. Varför annars bry sig om
denna "svenska" apa”, där författaren klagar på rasism och samtidigt
misstänkliggör Olas status som svensk apa genom användandet av citationstecken.
Om författaren syftar till att Ola är född i Norge och därför är en norsk, och
inte svensk apa, eller att Ola trots allt spenderat bättre delen av ett
decennium i Thailand och därmed är en Thailändsk apa, framgår inte. Aftonbladet
publicerar två texter som går i liknande riktning, dels en kort text där
barnens engagemang för apan Ola ifrågasätts på basis av att ”säkert hälften av
de där ungarna [har] en misskött hamster i en bur i badrummet” och dels en krönika av
den välkände Filip Hammar. Värt att notera är att i Filip Hammars krönika har
Olas diabetes uppgraderats från risk till faktiskt sjukdom, samt att Ola redan
nu befinner sig på ”apornas Alcatraz”, alltså det obekräftade projektet som
drivs av den obekräftade miljonären som enligt obekräftade uppgifter åker runt
om i världen och samlar på sig obekräftade (får en anta) apor. Hammars huvudtes
är att vi bryr oss för mycket om Ola och för lite om den stundande (vid
tillfället) USA-ledda invasionen av Irak. Alla vi som vad med under 2003 minns
ju hur Irak-invasionen hamnade i total medieskugga till förmån för Olas
eventuella diabetes. Hammars förslag på lösning? Att låta karaktären Chief
Bromden från romanen ”Gökboet” (Ken Kesey 1962) utöva dödshjälp mot Ola genom att
trycka en kudde över hans ansikte. Exakt hur det går till när en vill anlita
en litterär gestalt för att ha ihjäl en apa (eller något annat för den delen) förblir oklart.
Min gissning är att Hammar (i linje med sin övriga livsgärning) här försöker krydda med lustiga populärkulturella
referenser för att lätta upp stämningen, vilket kan tyckas behövligt när
huvudbudskapet är ett förslag på att ha ihjäl ett folkkärt djur.
"Vi hyr in indianen från Gökboet, skickar honom till Thailand och låter honom trycka en kudde mot Olas ansikte." - Filip Hammar
 |
| Jan Emmanuel "Robinson" Johansson |
Ola har en sista riddare som tagit upp schimpansens ban(an)ér. Det
är den före detta (samt dåvarande) socialdemokratiska riksdagsledamoten samt
expedition Robinson-vinnaren (2001) Jan Emmanuel ”Robinson” Johansson. I
samband med att den svenska ambassadören i Thailand, Jan Nordlander, sätter
stopp för kungens engagemang, kallar Jan Emmanuel Nordlander för ”Jävla
rikspucko” (Expressen), alternativt ”ärkepucko” (DN). Jan Emmanuels plan är att
förhandla med djurparksägaren som enligt uppgifter blivit förnärmad av att svenskar
försökt köpa loss Ola för en halv miljon (här går uppgifterna isär, artikeln
från 2003 anger en halv miljon, medan summan som florerar 1998 är 95 000
kr, det är möjligt att de syftar på Baht i artikeln 2003, vilket skulle kunna
stämma, men det specificeras inte). Intressant nog bekräftas här det rykte som
lagts fram i den Flashback-tråd där det hävdades Thailändarna blivit förnärmade
av Sveriges lite buffliga försök att få loss Ola. Följdfrågan blir då
naturligtvis om det andra rykte som framfördes i tråden kan ha någon form av
sanningshalt (allt hart ju kanske en sanningshalt tekniskt sett men det jag
avser här är en sanningshalt större än noll). Det rykte jag syftar till är, för
att repetera och samtidigt bygga på, ett tvåstegsrykte; a) Ola är gay vilket b)
är anledningen att Jan Emmanuel skulle vara intresserad av att rädda honom (med
den underliggande implikationen att räddningsaktionen är något slags
raggningsknep).
 |
| Historien kan, enligt obekräftade rykten, ha haft ett lyckligt slut. |
Hur som helst, apan Ola ska nu räddas av en kändis som är beroende av en dokumenterat krass ambassadör vilken han kallat ’rikspucko’ (något han för övrigt inte tänker be om ursäkt för). Av en eller annan anledning tar det ett år och no månader innan Jan Emmanuel verkligen åker, vilket placerar oss i slutet på december 2004. Det är här apan Ola för gott försvinner ur det offentliga medvetandet. Under tiden Jan Emmanuel befinner sig i Thailand drabbas sydostasien av en tsunami som orsakar ett ofattbart lidande, och världen, inklusive Jan Emmanuel, får helt andra saker att tänka på. Här kan även nämnas att en Ola-bekant till även befann sig i Thailand när flodvågen inträffade – ingen mindre än mannen som sålde Ola till Thailand 1995, Boris Bravin.
Om Ola lever idag är han 29 år gammal, och har bott i en liten deppig bur i 21 år. Det sista spåret jag hittar om Ola dyker upp nio år senare, i en annan bisarr (om än mer lokal) djurhistoria (en kort redogörelse kring detta kommer som ett bonusinlägg). Nåväl, I ljuset av det tragiska slutet får en av Olas fienders uttalande ett kuslig profetisk anslag, och jag låter de avsluta den här exposén. Jag hoppas du som läsare har lärt dig något, jag vet att jag har det.
” …jag anser att det finns betydligt värre saker i världen med nödlidande människor än den gamla apan.”
Jan Nordlander
No comments:
Post a Comment