 |
| Kungen luktar på en hand i Thailand |
Efter handslaget i Bangkok, som det kom att bli känt, inleds en period av glömska för apan Ola. Det kommer dröja strax över ett år innan han dyker upp i nyheterna igen. Kung Karl XVI Gustaf ska på statsbesök till Thailand för att hälsa på Thailands kung Bhumibol som redan lovat paret Tillberg/Karlsén att tillsätta personer som ska lösa problemet via brev redan år 2000. Efter en brevkampanj initierad av en kvinna i Luleå, vilken resulterade i 1500 brev till hovet och en av de bästa faktarutor jag någonsin sett, lovade alltså svenska kungen (som för övrigt också är hedersorförande i världsnaturfonden) att ta upp ärendet med den Thailändske kungen.
Redan dagen efter nyheten om att kungen engagerat sig kommer det dystra beskedet: Sveriges ambassadör i Thailand sätter stopp för kungens planer att ta upp ärendet med Thailands kung, vilket beskrivs i en artikel i Expressen (2003-02-27) med den något illavarslande rubriken:
Nu ska här förtydligas att det är i ”princip” en dödsdom, och alltså inte en faktisk dödsdom som utfärdas, Ola är varken mer eller mindre dödsdömd den 27e februari än den 25e februari, alltså dagen innan kungens endagarsengagemang i apan Olas öde. I den här artikeln får vi också stifta bekantskap med en mystisk mångmiljonär som åker runt i världen och köper djur (”bland annat fridlysta indonesiska orangutanger”) för att bygga upp ett ’Apornas Alcatraz’ i södra Thailand. Jag kan inte hitta något annat om den här mystiska mångmiljonären som har något Bonskurkaktigt över sig, förutom att han är vän med Safari Worlds ägare, den rike Mr Pin.
 |
| Jan Nordlander |
Hur som helst, Sveriges ambassadör i Thailand vid den här tiden sätter stopp för kungens planer att ta upp frågan med motiveringen ”- Därför att jag anser att det finns betydligt värre saker i världen med nödlidande människor än den gamla apan.”, vilket måste tillges, är en rimlig position att inta, utan att för den sakens skull förringa Ola och Olas vänners lidande. Kungen väljer istället att låta frågan drivas av Kolmårdens chef Mats Nilsson.
Här kan det vara värt att nämna apan Olas fond. Den består av pengarna som paret Tillberg/Karlstén samlade in för att köpa loss Ola från Thailand. Mängden pengar gör att Boris Bravins tidigare onämnda teori om att Tillberg/Karlsén dragit igång kampanjen för att köpa loss Ola för att tjäna pengar får en viss tyngd. Att köpa Ola börjar vid det här laget te sig som ett alternativ som är osannolikt att det börjar bli dags att göra av med pengarna på annat (vilket talar emot Bravins teori). Varje år (den 1e februari, Olas födelsedag) delas det ut ett stipendium. Pengarna ska gå till ” någon eller några som värnar om primaternas överlevnad på vår jord”. Noll stålar till eventuella fristäder för primater bland stjärnorna med andra ord. Det verkar ha delats ut mellan 2000 och 2005, senast till BRIS (som tydligen har någon del av sin verksamhet inriktad på apor). Jag hittade även uppgifter att Stiftelsen för Astrid Lindgrens Barnsjukhus donerat 30 000 till Chimp Ola Foundation. Exakt varför de vill stödja en fond som i sin tur stödjer primater vete fåglarna. Troligtvis för att motverka fisighet. Enligt den numera nedstängda apanola.se finns det runt 100 000 kvar (Januari 2008) varav ” delar av det kommer att gå till nyutgivning av Olas ABC-bok genom Djurens Rätt och eventuellt en Ola-docka, Ola som mjukisdjur, och några andra saker, allt för att Ola inte ska glömmas bort.” (vilket talar för Bravins teori). Fråga närmsta barn om det har fungerat. Nu är det inte mycket kvar av historien av apan Ola.
No comments:
Post a Comment